Brumbrum

Mina ben skakar orkontrollerat av adrenalin. Jag håller blicken högt för att undvika att se siffrorna som pilen pekar på. Skogen syns bara som en otydlig grön massa och jag blir lite yr. Mitt mål närmar sig och jag tvivlar, igen. Det hugger i magen och jag får en klump i bröstet, det är svårt att andas. Benens krampliknande rörelser gör att hastigheten varierar hela tiden, det irriterar mig och jag trycker ner min högra fot, hårt. En svag vibration killar svagt under skosulan. Där asfalten böjer sig mot vänster och en lång kurva tar sin början befinner sig det jag längtat efter, väldigt länge. Trots det, så skrämmer det mig. Jag lättar på foten och höjer musiken.