Ännu en dag

Idag har det gått bättre med vilandet. Jag har såklart varit rastlös, fast bara korta stunder. 
Även idag mår jag helt okej psykiskt, då jag tagit mig tid och tagit det lugnt. Visst anser jag att det är tråkigt och att jag skulle kunna använda min tid bättre, fast om jag mår bra av det här så måste jag kanske acceptera det långsamma och trista. 
 
Alla människor har mörka perioder, eller i alla fall mörkare. De flesta tar sig ur dom utan större problem, men tyvärr inte alla.
40% av tjejerna vid Jämtlands gymnasium anser att de mår psykiskt dåligt. En person av de 40% var jag. Fast när jag svarade på enkäter, undersökningar och allt vad det nu var, om min hälsa. Då svarade jag att jag mådde bra, att jag klarade skolan bra och att jag hade gott om bra vänner. Trots mina positiva svarsformulär, så var jag inskriven på både akutpsykiatrin och UPM vårterminen i årskurs tre.
HUR MÅNGA är det som håller fasaden uppe och prestationen på topp trots att de lider av psykisk ohälsa? HUR STORT mörkertal finns det? HUR MÅNGA är det som inte vet att ångest kan gå från naturlig till sjuklig? HUR MÅNGA är det som inte vet att psykisk ohälsa anses vara en folksjukdom? VARFÖR ingår inte denna kunnskap i skolans läroplaner? VARFÖR var det ingen som berättade för mig att jag behövde mer hjälp?
Jag träffade kurator, skolsyster, skolläkare och ringde vid några tillfällen psykiatrin i panik mitt i natten. Även fast jag skrek efter hjälp så förstod ingen, inte ens jag.
 
Jag menade aldrig att svara oärligt. Den enda jag ljög för var mig själv.  
1 Sandra:

skriven

Jag känner igen mig i det du skrover. Man svarade alltid att det var bra, men det var det inte! Det är så många gånger aman skulle vilja att någon ellet att jag själv sagt till mig att stanna upp, hjälpa mig att förstå vad som händer. Så här i efterhand, när jag vet bättre än jag gjorde i gymnasiet, så kan jag tyccka det är sjukt att ingen, inte tog tag i mig å hjälpte mig! Det är så sant det du skriver, det finns så många som behöver hjälp, sånt stort mörkertal! ❤

Svar: <3
Tove Sandelin

2 Marti a:

skriven

Har följt din blogg och dina väl formulerade texter ett tag nu, och du lyckas alltid sätta ord på allt verkligen. Och så jävla duktig på att skriva är du också. Skrev precis ett litet inlägg på min egen blogg där jag refererade lite till några rader du har skrivit, hoppas det var okej. Du sätter orden bättre på mina känslor än vad jag själv gör nämligen.

Kram!

Svar: Hej!Fantastiskt roligt att höra och tack för de fina orden. Självklart får du referera till mina texter. Mot att du länkar min blogg och skriver mitt namn. :)
Att sätta ord på känslor är bland det svåraste som finns för mig. Det är väldigt mycket lättare att göra det i skrift, men fortfarande väldigt svårt. Så åter igen, tack för din positiva kommentar!
Tove Sandelin

Kommentera här: