Morgonfunderingar

Jag har i tre nätter i rad sovit oroligt. Jag har vaknat ofta och drömt extrema mardrömmar. Annars har den här veckan varit, jämförelsevis, bra. Det känns som att jag hunnit ta igen mig lite under semestern, trots sömnstörningar.
Idag fyller min morfar år och vi ska fira honom, jag hoppas att jag kan njuta och inte ha allt för mycket ångest.
Det som blir jobbigt vid tillfällen som dessa är bland annat hög prestations ångest. Jag vill kunna vara mina morföräldrars glada, trevliga, duktiga barnbarn. Vilket jag vet att jag är, men jag kan inte leva upp till bilden av mig själv som jag själv har skapat. Jag vet att min mormor och morfar, mina föräldrar och gästerna på kalaset tycker att jag duger precis som jag är. Att den hjälp och service jag bidrar med vid middagar, födelsedagar osv är alldeles lagom. Ingen begär att jag ska vara på något annat vis, ingen annan förutom jag.
Därför blir tillfällen som dessa jobbiga. Jag vet att jag duger, jag vet att jag gör mitt bästa utifrån dagens förutsättningar och jag vet att ingen annan tycker något annat. Men.. Mina känslor följer inte med mina tankar, vilket för mig väldigt ofta är en stor utmaning.
Åter igen drabbar denna känslomänniska inom mig mig. 

Kommentera här: