Söndagsmornar

Ger upp sömnen och hämtar ännu en kopp med te. Jag känner mig inte alls lika hopplös och djävlig som igår, men jag mår långt ifrån okej. Dessutom har min kropp sagt ifrån fysiskt. Den gör så i form av olika symptom när jag psykiskt mår sämre. Ett utmärkt exempel av dessa fysiska symptom är min hy i ansiktet.
 
Jag har sovit varannan timme inatt. Däremellan har jag accepterat situationen och därför inte haft outhärdlig ångest i alla fall. 
Jag lever och det är jag glad för, idag.

Kommentera här: