Att mogna

Jag ramlade ner i ett dike som jag absolut inte hade förutsett, men nu är jag tillbaka. Tror jag.
Jag har varit fruktansvärt arg och frustrerad. Jag har gråtit hejdlöst flera gånger om dagen. 
Bakom detta befann sig en väldigt besviken och sårad människa. Jag har aldrig varit bra på att hantera svek, då jag lyckligtvis inte är erfaren i ämnet. 
 
Nu är det som det är och det är antagligen såhär det ska vara.
Jag vet inte om jag känner mig levande, men jag existerar och det får räcka.
1 sandra:

skriven

Det räcker alldelse utmärkt för mig! För mig är du viktig <3

Svar: <3
Tove Sandelin

Kommentera här: