Söndagsångest

Jag jobbar, som jag skrivit tidigare, endast 50% för tillfället. Egentligen så känns det för lite, men jag vet ännu inte vad som kommer att kännas för mycket. Min plan är att återgå till 100% av min tjänst efter semestern. Och det kanske är klokt att endast jobba 50 tills dess..
 
Jag jobbade midsommardagen, vilket var himla skoj. Det var fint väder och vi var på bra humör. Imorgon ska jag jobba igen, vilket just nu inte berör mig speciellt mycket. Dock ligger det ett vagt tryck över mitt bröst och jag är liiite för rastlös efter att ha haft ett fullspäckad dag.
Jag försöker att dämpa denna ångest, så gott jag kan. 
 
Jag och K besökte höggravid kompis idag. P skulle också följa, men hon kom på att hon ska köpa hus.
Mina vänninor går på banken och tar huslån, blir gravida och tepetserar barnkammare. VEM ÄR JAG ENS?
1 P:

skriven

Du är 19 år, sambo och jobbar. Du är precis den du ska vara, och på rätt plats i ditt liv. Du är även otroligt älskad av din pojkvän! <3

Svar: POK <3
Tove Sandelin

2 Cornelia:

skriven

Fin kommentar här innan mig! Och så är det ju, du är precis den du ska vara :) Men, jag förstår precis hur du känner haha! Alltså kompisar och jämnåriga har kommit så långt i livet och här är jag, känner mig som en barnunge som springer ute och leker typ!? HAha!

Svar: Jag vet inte om jag skulle säga att mina vänner kommit "längre" i livet än mig. Däremot har vi valt att göra olika och alla verkar nöjda med sitt egna val.Fast jag förstår absolut hur du menar! :)
Tove Sandelin

3 S:

skriven

Hmm...funderar... Genom mina egna hälsoproblem läser jag mycket och funderar...både hit och dit...
Tänker...för din del...har de undersökt din sköldkörtel? Tagit prover för att kontrollera dina sköldkörtelvärden?
Många av de problem du upplever kan vara relaterade till under- eller överfunktion av sköldkörteln...
Ett enkelt prov att ta..
Kram / S

Svar: Inget som har kollats upp... Än!
Tove Sandelin

4 Anonym:

skriven

Känn verkligen inte pressen över vart du ligger i ditt liv i jämförelse med dina vänner. Jag är 24 snart lever som om jag precis slutat gymnasiet medan mina vänner 2 barn, allt som du skrev. Det är en skillnad om man verkligen strävar efter detta. Men fortfarande. Ta allt i din takt och känn ingen press. När det är dags så blir det din tur :)

Svar: Jag vet inte om det är press jag känner, men jag reflekterar mycket över hur olika våra liv är. Tack för fin och stöttande kommentar!
Tove Sandelin

5 ♀ P E A C E R E V ♀:

skriven

Du fick ett fint svar, där i första kommentaren.

Jag förstår känsla du beskriver där på slutet. Så känner jag lite nu. Alla verkar ha hittat sin plats i livet, medan jag bara virar runt. Jag är oxå 19, men ändå. Jag vet ju att jag är ung o har hela livet framför mig, men ibland känns det som att alla andra har hittat sin grej förutom jag. Men det kmr väl med tiden ^^

Kommentera här: