11 till 15, del två

Efter att ha sorterat bland viktiga papper och hittat mina högstadiebetyg fick jag inspiration till att skriva detta tvådelade inlägg. Jag blev stolt över att se dem, betygen. Jag tycker om att gå i skolan och jag har alltid gjort det. Jag är otroligt tacksam över att det dessutom förhållandevis har gått ganska lätt för mig i skolan. Det som dock alltid har varit ett problem är mina prestationskrav. Ingenting är färdigt för ens jag är i mål, när jag väl är i mål känns det däremot oftast bra. 
 
Paralellt med den relativt smärtfria skoltiden, så fanns en tonårstjej. Varför förr inlägget i stor utsträckning handlade om min syn på skolan, beror på att det i mångt och mycket var den som skapade mig. Jag tillbringade, precis som alla andra svenska ungdomar, väldigt mycket tid där.
Denna tonårstjej, jag, gjorde ingen större revolt. Jag bar kanske liiite för mycket eyeliner och lyssnade på liiite för hög musik. Bakom allt som hör tonåren till, till exempel hormonexplosioner, så fanns det väldigt mycket sjukom och trötthet. 
Jag var som ett spädbarn, fast tonåring. Jag sov, oerhört mycket. Om ingenting störde mig sov jag i snitt, utan problem, 13h per natt, varje natt. Jag var även konstant sjuk, förkyld, vek. Kalla det vad du vill, men god hälsa var inget jag var bekant med. Precis som en bebis.
Utan att överdriva kan jag säga att jag mellan 11 och 15 år åt 30st penicillinkurer. Penicillin som i sin tur bröt ner hela min bakteriekultur, gång på gång. 
Jag drabbades av halsfluss, magkatarr, körtelfeber, lunginflammation, öroninflammation och spräckta trumhinnor, njurbäckeninflammation, osv. Alla svenssonsjukdomar som finns helt enkelt. Det jobbiga var att det aldrig gick över, dessa sjukdomar varvade varandra gång på gång. Där emellan var jag konstant hes, hostig, snorig och allmänt nedsatt av förkylningar. Detta gjorde mig galen och detta slutade i samband med att jag fick ta bort mina halsmandlar den 14 januari 2013.
 
Varför jag tar upp detta är för att jag inte bara hittade mina högstadiebetyg, utan även olika omdömen ifrån den skoltiden. Varav jag läste "tyvärr har du inte kunnat närvara så mycket på lektionstid", "din hälsa har inte sett bra ut och därför har du inte kunnat vara med", "då du inte varit på skolan". 
Det jag minns från min tidiga tonårstid är att jag var vansinnit arg på mitt icke befintliga immunsystem, det hindrade mig från att leva. Jag minns att jag tänkte att min kropp höll på att dö, innifrån och ut. Samtidigt minns jag att jag upplevde att jag hade många vänner och att jag var omtyckt. Jag minns att jag var glad,  kanske lycklig.
 

Kommentera här: