Crazy

För tre dagar sedan lämnade jag en kommentar på en blogg, den löd såhär: Ibland gör vi mer än vad vi bör och orkar. Det är bara att göra om och göra rätt. JUST NU känns det kanske fördjävligt och imorgon kan det kännas bättre. 
 
Jag är väldigt duktig på konsekvenstänk och har varit det under större delen av mitt liv. Därför hatar jag min ångest ännu mer. Det känns som att den gör mig personlighetsförändrad.
När ångest-Tove, låt oss kalla henne Crazy, tar över Tove slutar det sällan bra. Jag förhandlar med Crazy varje dag. Oftast är jag bättre förberedd än henne, med fler styrkande argument. Dock är jag inte alltid det. Igår var en sån dag. Jag och Crazy diskuterade, kompromissade och grälade hela dagen. Fram emot kvällen fick hon ett övertag och slukade mig helt. 
 
Idag vann jag däremot. Crazy har gått och lagt sig för natten och jag försöker intala mig själv att det endast är JUST NU som det känns fördjävligt. Om en timme, en natt eller ett dygn kan det kännas annorlunda. 

Är & har

Jag kan inte hantera det som är abstrakt när jag har ångest eller är mycket nedstämd. Mina ben är tunga och mina sinnen är antingen försvagade eller förstärkta. Blä, usch. Den här veckan har hittills varit en sådan som jag hade klarat mig bättre utan. Jag är ledsen, med och utan tårar, nästan hela tiden. 
Jag har glömt bort hur det är att vara "frisk". Jag minns inte hur det är att leva utan det här. När jag tänker på att minnet sviker mig, då blir jag jätteledsen. Jag vill inte identifiera mig med detta. Jag ÄR inte deprimerad, jag HAR en depression.

Dagen efter

Dagen efter en dag som gårdagen är alltid lite jobbig. Det känns som att ha tagit sig igenom en mental hinderbana. Jag började dagen med att göra en god gärning för att sedan parkera i soffan, men det slutade med att jag förflyttade mig till sängen. 
Jag har varit duktig och ätit regelbundet, frukost lunch och middag. Plus mellanmål. Det är svårt att äta när jag är nedstämd. Det mesta blir smaklöst och det enda jag känner är konsistensen på det stoppar i munnen. 
 
Efter klockan tre i eftermiddag började jag vakna till liv. Jag fick lite hemsysslor gjorda och gick en kort promenad. Jag är glad att jag tog mig igenom det där jobbiga den här gången också. Jag hoppas att det värsta är över till imorgon. Godnatt.