OKTOBER

Livet är rätt bra nu. Jag orkar mer än på väldigt länge och jag vågar utmana min panikångest. Jag vet vad jag kan förvänta mig av mina hjärnspöken och jag vet hur jag bör förhålla mig till dem. 
Det är höst, det går bra på jobbet, jag är nöjd med min egen person och min familj är fantastisk. Tyvärr, innebär hösten att min pojkvän mår sämre än sämst. Hans psykiska ohälsa dalar. Samtidigt kan jag tycka att det är bra, att vi drar ojämt. Varannan säsong bär vi varandra. Eller har jag fel?
 
Första veckan av åtta har passerat och första avsnittet i min KBT är avklarat. Det känns inte som att jag lärt mig någonting nytt. Däremot har jag fått bekräftat att det jag gör och jobbar med kan vara korrekt. På torsdag ska min handläggare ringa mig och ta mig vidare i behandlingen. 
Är det någon av er som kikar in här som just nu också prövar på KBT? Eller någon av er som har erfarenhet av detta?
Jag hoppas att det här kan vara ett verktyg för mig. Det känns bättre den här gången, än förra gången jag testade KBT. Jag minns inte riktigt när det var, 2-3 år sedan skulle jag tro. Det var ingenting för mig, då.
 
 
1 P:

skriven


Svar: :) <3
Tove Sandelin

2 -:

skriven

Hej,
jag har följt din blogg ett tag nu. Du är så stark Tove! Du skriver så bra texter och lyckas alltid sätta ord på olika känslor. Din blogg har hjälpt mig. Du får mig att inte känna mig ensam! Tack för att du delar med dig! /tjej som också lider av psykisk ohälsa

Svar: Hej!Vissa dagar känns det meningslöst att vara öppen och ärlig om min psykiska ohälsa, fast när jag får kommentarer som dessa vet jag att det inte är sant. Tack!
Tove Sandelin

Kommentera här: