Hjärtekrossad

Hur är det då? Jag vet inte, det är rätt tungt den här veckan. Jag vet inte heller hur mycket ni vet eller hur mycket jag vill berätta. Jag bär på en väldigt tung ryggsäck med ångest, den är som fastklistrad och går inte att ta av. Förhoppningsvis kan jag släppa den snart, men just nu är det jobbigt.
Jag mår generellt lite bättre, för att jag finner mig i situationen. Därmed anpassar, förbereder och återhämtar jag mig varje dag efter dagens förutsättningar. 
 
Mitt i allt känner jag mig väldigt ensam, bortglömd och lämnad. Mitt hjärta är brustet. Jag har haft flera kärleksförhållanden till flera olika personer samtidigt och dessa relationer har långsamt dragits isär. Det har gjort förbannat ont och jag är sårad. 
När jag nu mår lite bättre så har jag förmågan att öppna mina ögon. Det jag ser nu, verkligheten utanför min sjuka hjärna, är ensamhet.
1 Sandra:

skriven

Jag lyssnar gärna <3

Svar:
Tove Sandelin

2 P:

skriven

Jag vet inte om jag borde ta åt mig, jag har bestämt för att inte göra det! För jag är alltid här för dig och jag älskar dig villkorslös alla dagar i veckan, stay strong. Puss ❤

Svar: Åter igen, jag skriver FÖR MIG. Inte till någon annan. :)
Tove Sandelin

Kommentera här: