Väntan

Jag är väldigt trött, hela tiden. Konstant slut i både kropp och själ. Det händer absolut ingenting i mitt liv och ändå känner jag mig utmattad. Just idag ganska nöjd, men låg i vanlig ordning och trött. Det känns som att det är det enda jag sagt om mig själv det senaste året, trött.
Det händer ingenting och mitt hälsotillstånd förändras inte. Jag lär mig att leva med mig själv, mitt nya jag, men ingenting är annorlunda. Jag tar både Venlafaxine och Mirtazapine, antidepressiva medel. Venlafaxine har jag ätit i alla fall ett år tror jag, men känner absolut inte av någon effekt och skulle därför vilja sluta med den. Dock har min kropp reagerat extremt negativt vid varje medicin-förändring hittills. Så som fasansfulla panikångestattacker och förvriden verklighetsuppfattning. 
I vilket fall så är jag mest less, vissa stunder arg, men mest ledsen. Arg på mig själv för att jag inte kan "bita ihop" som vilken normal människa som helst. Ledsen för att jag inte är som jag vill vara, för att jag aldrig känner glädje längre.
Jag har varit deprimerad under några års tid nu och kan ibland känna att väntan på att bli frisk gör mig sjukare. 
 
En psykolog vid UPM ska i alla fall kalla mig till en intervju inom en snar framtid, för att se om jag eventuellt är lämplig att ha med i en ny satsning. KBT via nätet för människor drabbade av ångest. Det känns väl bra, tror jag. Det kan inte göra något värre.
Jag har träffat länets specialistläkare inom ADHD/ADD, vilket var väldigt givande. Dock, om en utredning blir aktuell, så är kön ca 2 år. 
OM jag nu blir sjukare av att vänta, vilket det känns som, så har jag ingen aning om hur sjuk jag kommer vara om 2 år.

Kommentera här: