Morotsliv

Arbetsplatsen jag numer tillhör, är otroligt fin. Att varje dag bli mött med vänlighet och respekt, är fantastiskt. Dessutom får jag skratta, ärligt, i alla fall en gång varje dag. Att skratta och le regelbundet är underskattat. 
 
Den riktigt tunga perioden är över, tack och lov. Nu i efterhand kan jag nästan helt säkert påstå att det berodde på nedtrappningen av Venlafaxinen. Därför, stannar jag kvar på 150mg/dag ett tag. Jag vill vara så stabil som möjligt när jag ska till London i vår. 
Förutom att jag ska till London, så vill jag göra högskoleprovet. Det är två delmål som får mig att hålla ihop för tillfället. Jag jobbar väldigt mycket just nu och behöver därför veta att jag så småning om kommer att nå fram till någonting. 
1 Kollegan i hörnet :

skriven

Ja, visst har vi det bra. Vi bli alla respekterade och uppskattade för det vi kan, våra sämre sidor lämnas därhän. Skratt, förståelse och gemenskap förgyller våra berikande dagar i vår oas💕

2 Sandra :

skriven

http://hallonsplace.blogg.se/2016/february/om-att-tappa-bort-sig-sjalv-i-prestationer-2.html
Ett inlägg jag hittade ❤

3 P:

skriven

Du är så duktig. ❤

Svar: Tack <3
Tove Sandelin

Kommentera här: