Tryck på Uppdatera

Jag har varit ganska nedstämd de senaste veckorna. Hanterbar ångest, men allmänt nedstämd. Den senare delen av hösten var bra. Jag kommer inte ihåg alla större dippar och krissituationer längre, dom är för många. Jag kommer däremot ihåg att jag i december tänkte, att jag faktiskt kände mig helt ok och hade gjort det under en "längre" tid.
Jag har fått fantastiskt fin respons här på bloggen, vilket har gjort att tillfredsställelsen jag känner när jag skriver blivit ännu större. Så, tack för det.
Samtidigt som er respons är fin, så är den hemsk. Att jag, med en generellt tråkig blogg som till större delen innehåller milslånga rader av tråkig text, lyckas nå ut till er är också fint. Men, också hemskt. Ni är ofta anonyma, fast ibland inte. Av vad jag kan se, så är ni också unga kvinnor. Av vad jag kan läsa, så lider ni av samma sak som mig, i samma utsträckning som mig. DET är sjukt om något.
 
Tillbaka till min nedstämdhet. Jag gör det jag ska och jag gör det jag mår bra av. Jag har tagit nedtrappningen av Venlafaxinen i långsammare takt än tänkt och jag har varit jobbfri i större utsträcking än tänkt. Jag gör rätt och det kommer att gå bra, men det är djävulskt tungt. Just nu.
Jag vill välkomna den kommande våren med öppna armar, men som ni redan vet så fruktar jag den. Därför har jag, tillsammans med en väninna, försett oss med något att se fram emot i vår. Jag har lärt mig att mål om framtiden är viktigt, även fast jag måste leva här och nu för att överleva. 
 
1 Sandra:

skriven

Håll kvar känslan av det bra stunderna! Tänk på att det är faktiskt bra då!! Du har kommit förbi några dippar och det blev bättre, du blir starkare för varje gång. Det kommer kännas som om att någon drar undan mattan du står på, men du blir starkare varje gång! Stanna kvar på den bra vågen, håll fast i den! Du måste klättra dig upp, även om det är en lång väg!❤

Svar: <3
Tove Sandelin

Kommentera här: