Tänk positivt

Livet, är egentligen bra nu. Jag vet hur jag ska kommunicera med min nära vän Ångest. Livet är bra, men tyvärr rätt tråkigt. Att det är tråkigt är bra, för då tror jag att det är påväg att bli bättre. Jag är glad att jag lever, tror jag. Annars är jag inte alls så glad. Nöjd, men inte glad. 
Det var länge sen jag kände att livet, i det stora hela, är trist. Min vardag fungerar, men jag har alltid föreställt mig någonting helt annat än var jag är och vem jag är idag. Inte någonting som nödvändigtvis behöver vara bättre, men någonting annat.
 
Förstår ni hur jag menar med att uppförsbaken inte är lika brant längre i och med att den känns tråkig? När det är som brantast i livet orkar vi inte fundera på så mycket annat än att andas. När det senare börjar plana ut, är det möjligt att både njuta och känna tristess. Tror jag, i alla fall. 
 
En av mina favorithögtider är på ingång och jag längtar faktiskt. Två fjärdedelar av min kärnfamilj fyller år och resan till London närmar sig. Just nu planerar jag en diskussion på svenska för flyktingar om Idéal.
Idéal är ett av det mest intressanta ämnena tycker jag, så det ska bli roligt. Eller kanske inte! Gossarna jag ska prata med är minst lika stolta och principfasta som mig, vilket ofta leder till en enorm frustration.
 

Kommentera här: