Utlopp

Jag skriver, suddar, tänker. Jag vill få utlopp för det här, utan att skada mig själv. Det suger, det är så svårt. Jag vill kunna samla det som känns i en liten kub, för att sedan ta ut känslorna en och en och fråga vad fan dom vill mig. Vad är problemet? Sluta, jag vill inte.
 
Jag gör allt rätt, men det räcker inte. Mat, motion, sömn, umgänge, egentid, återhämtning, ja ni vet. Så, jag har en läkartid inbokad. Just nu känns det inte som att någon kan göra något, utan det är jag som känner fel. 
 
Samtidigt som jag känner saknad och tomhet, så blir jag irriterad av den kontakt och närhet jag har. Jag svävar iväg och tittar på mig själv uppifrån, det känns som att jag inte är i min egen kropp flera gånger dagligen. På jobbet, på fritiden, i duschen, på bussen.
1 P:

skriven

Kämpa!

Svar: Tack.
Tove Sandelin

Kommentera här: