Våren är på ingång och jag omfamnar den glatt. Redan såhär tidigt på säsongen vill jag utbrista i höga vårskrik. Istället för att skrika i stadsparkens frostiga morgonsol med ett leende gör jag det ner i kudden med förvridna lungor varje gång jag inser att jag motvilligt vaknat till ännu en dag.