¨Vår lott och arvedel

Att vara ung, men ändå fortfarande bli äldre, är komplicerat. Jag längtar tills jag ser tillbaka på mig själv och tänker att jag var ung och ovetandes. Tills jag känner mig trygg och säker på vem jag är och vad jag står för. Kommer jag någonsin dit? Kommer någon dit? Eller känns det alltid som att hjärnan och "jaget" expanderar för varje minut?
 
Eftersom att jag är ny i stan, i alla fall relativt, så känner ingen mig. Det är skönt. De människor jag möter kan jag i min egen takt iaktta. Jag har under det här året som jag bott här varsamt valt ut de jag på fritiden hänger med. Det är lyxigt att inte ha förutfattade meningar och åsikter om människor.
Jag har även under det här året valt att tycka att det är lyxigt att vara naiv. För jag skulle vilja säga att jag är det och att jag nu mer vill vara det. Jag väljer att utgå ifrån att alla människor föds och är genuint snälla, att ingen VILL vara falsk eller VILL såra andra. För det är jag född till, att alltid kunna lita på min klick. 
Jag tycker att det är underskattat att vara godtrogen, en blir lätt anklagad för att vara blåst och lättlurad. Fast jag tror inte att det handlar om det. Jag tror att det beror på att vi hade turen att växa upp på en plats där ärlighet, oavsett vad, alltid leder till störst vinst åt flest människor. Medan andra, får lära sig att ljuga för att överleva. Om det så är att ljuga om sin sexualitet som människa eller kroppsfärg som kameleont.

Kommentera här: