Ur min dagbok 10/6-2015

Jag har skurit och jag vill göra mer skada. Jag älskar att känna blodet rinna.
Det är en befriande känsla, men framför allt en verklig och sann känsla.
 
Jag vill ta livet av mig. Jag vill inte vara jag längre.
Han hatar mig och jag är skyldig min familj så otroligt mycket.
 
Varför lät han mig inte tappa greppet och låta kabeln göra sitt? Jag hoppas att han fått mig att må som han vill att jag ska må. Att han är nöjd och lycklig nu.
 
Låt mig vara, låt mig ruttna, lämna mig ifred. Jag vill vara ensam. Jag vill försvinna.
Jag är så jävla ledsen, arg och trött. Jag är äcklig.
1 Anonym:

skriven

Du visste så väl vad som var fel. Jag är så stolt och tacksam över att du lever och utvecklats till en ung människa med starka tydliga åsikter och rejält med både skinn på näsan och mycket empati /mamma

Kommentera här: